
TDS ( Total Dissolved Solids ) avser den totala mängden lösta ämnen i vatten . I praktiken är TDS relaterat till saker som många känner igen från vardagen: vattnets smak, vattnets hårdhet, kalkavlagringar som byggs upp i kaffebryggare, eller varför vatten smakar olika på olika platser. Ofta väcker ett högre TDS-värde också oro för om det kan finnas något skadligt i vattnet – även om vattnet ser klart ut och luktar normalt. TDS är dock inte ett direkt mått på vattenkvalitet eller säkerhet.
Lösta ämnen i vatten inkluderar olika mineraler och salter, vilka är partiklar så små att de inte kan ses eller kännas som separata ämnen. TDS uttrycks vanligtvis i milligram per liter (mg/l) , medan många skadliga ämnen uttrycks i mikrogram per liter (µg/l; 1 mg/l = 1000 µg/l ) . I praktiska mätningar uppskattas TDS ofta baserat på vattnets elektriska ledningsförmåga : ju fler lösta joner i vattnet, desto bättre leder det elektricitet och desto högre TDS-värde.
Det är viktigt att förstå att TDS endast anger mängden upplösta ämnen – inte deras kvalitet eller ursprung. Samma TDS-värde kan skapas av mycket olika föreningar, vilket är anledningen till att värdet inte bör tolkas ensamt som ett mått på vattensäkerhet.
Det är därför TDS-mätning är bäst lämpad för att skapa en helhetsbild. Den kan hjälpa till att visualisera till exempel vattnets mineralinnehåll eller jämföra olika vattenkällor och filtreringslösningar, men mer detaljerad information om enskilda ämnen i vattnet kräver alltid separata analyser.

Totalt upplöst fast material (mg/l eller ppm)

Översikt över vattenmineralisering

Förändringar över tid (spårning)

Vilka ämnen finns det egentligen i vatten?

Bakterieantal

Är vattnet "säkert"?

