
Genom att filtrera säkerställer du att vattnet i ditt hem eller fritidshus alltid är rent och smakar gott. Din hud och ditt hår kommer också att må bättre. Vattenfiltrering är enkelt, prisvärt och miljövänligt.


Ämnen som löses upp i rören och eventuellt kemikalier som används vid desinfektion kan försämra vattnets smak, färg eller lukt.

Spår av läkemedel och hormoner har upptäckts i vattenkällor, vilket väcker frågor om deras potentiella inverkan på vattenkvaliteten och miljön.
Konventionella avloppsreningsprocesser är inte alltid utformade för att avlägsna alla spår av dessa ämnen. Som ett resultat kan vissa föreningar finnas kvar i vattnets kretslopp, även om deras närvaro i dricksvatten varierar beroende på vattenkälla och reningsmetoder.
De långsiktiga miljöeffekterna av vissa av dessa föreningar studeras fortfarande. Särskilda problem inkluderar de potentiella effekterna av hormonaktiva ämnen på akvatiska ekosystem och rollen av antibiotikarester i utvecklingen av antimikrobiell resistens.
Avancerade vattenfiltreringstekniker kan bidra till att minska vissa oönskade ämnen, beroende på vilken filtreringsmetod som används.

Metaller som koppar, tillsammans med andra ämnen som finns i vatten, kan ibland påverka utseendet på blont, ljust eller blekt hår, och ibland orsaka oönskad missfärgning.
Att minska vissa metaller och klor i duschvattnet kan bidra till att skydda din hårfärg och hålla den i toppskick.

Kalk och klor gör håret strävt och torrt, och metaller gör håret sprött, särskilt blekt hår. Håret håller sig i bättre skick och är lättare att hantera när hårskadliga orenheter filtreras från vattnet.

Trött på kalkavlagringar och fula fläckar på dina badrumsytor?
Hårt vatten innehåller mineraler som kalcium och magnesium, vilka kan lämna avlagringar på duschväggar, kranar och andra badrumsinredningar. Järn i vatten kan också bidra till missfärgning och fläckar.
Ett duschfilter kan hjälpa till att minska dessa föroreningar eller hantera deras effekter, vilket gör det dagliga badrumsunderhållet enklare.

Mikroplaster är ett gissel i våra vattendrag. De flesta vattenreningsverk härstammar från en tid då mikroplaster ännu inte var kända. De förs in i hushållen med kranvattnet.
Plaster är kemiskt aktiva ämnen, vilket innebär att till exempel plast, som i sig är ofarlig, kan absorbera skadliga ämnen från miljön. Vattenlevande organismer äter mikroplaster, som sedan kan hamna på människors tallrikar och dricksglas med skadliga ämnen. Förekomsten av mikroplaster har först börjat uppmärksammas under senare år, och det finns fortfarande inga definitiva bevis för de hälsorisker de utgör för näringskedjan.
WWF har rapporterat att upp till fem gram mikroplast hamnar i kroppen varje vecka, vilket motsvarar en bankkort. Den största enskilda källan till mikroplast är dricksvatten. Studier har funnit mikroplaster i djurs och människors inre organ.
Mikroplaster är plastpartiklar som är mindre än en millimeter i storlek. De kan vara så små som en mikrometer, vilket gör dem bara synliga under ett mikroskop.
Mikroskopiska plastbitar används bland annat i kosmetika och tvättmedel. De uppstår också genom slitage av plastmaterial. Plastavfall sprids ut i vattendrag, till exempel genom nedskräpning, transporteras med luften och i avloppsvatten och dagvatten.

Klor tillsätts i kommunalt vatten för att göra det hygieniskt. Klor torkar dock ut huden. Personer med atopisk dermatit påverkas särskilt mycket av klor. Genom att filtrera klor från vatten har många med torr hud funnit lindring för sina hudproblem.

Även om hushållsvatten renas och desinficeras på ett vattenreningsverk finns det alltid mikrober i vattenledningarna, såsom jäst, mögel och bakterier, vilket kan försämra vattenkvaliteten.
Naturliga ämnen och mikrober i vattnet bildar snabbt en biofilm på insidan av rör. Biofilm är ett samlingsbegrepp för det slem som samlas på insidan av alla rör. Det är ett tunt lager slem som också fungerar som en fristad för jäst, mögel och diverse andra mikrobiella stammar, samt bakterier.
Även om vattnet som matas in i rören desinficeras med klor, kan mikrober alltid frigöras från biofilmlagret då och då, till exempel på grund av fluktuationer i tryck eller flöde.
Särskilt i gamla fastigheter eller områden med oregelbunden vattenanvändning kan vattnets allmänna hygieniska kvalitet ibland vara mycket dålig.

Klor irriterar ögonen och att andas in det i små mängder över tid kan ha en skadlig effekt på människans andningsorgan. Resultatet kan bland annat vara hosta och bröstsmärtor.

